Adèle Essle Zeiss

Bærtlingstipendiet 2025

“Det är en frihet – en uppmuntran att fortsätta”

Adèle Essle Zeiss tilldelas 2025 års Bærtlingstipendie på Bonniers Konsthall.

På Bonniers Konsthall delades Bærtlingstipendiet ut – ett av Sveriges största konststipendier.
Årets mottagare är konstnären Adèle Essle Zeiss, som uppmärksammas för sitt utforskande
av kroppens relation till rum, balans och tyngd.

– Det är en jättefin uppmuntran att fortsätta arbeta i samma spår, säger hon.
Essle Zeiss började som dansare innan hon utbildade sig inom konst – något som tydligt
präglar hennes arbete.

– Jag är ganska fri från traditioner. Jag letar efter en stark närvaro eller koncentration i
rummet, något som känns levande.

Under ceremonin på Bonniers Konsthall deltog omkring 40 gäster. Förutom utdelningen höll
Sofia Wiberg, forskare vid KTH, ett anförande om “det ovissa” och om hur konst och
samhällsplanering kan mötas genom nya kunskapsformer.

– Adèle är en perfekt stipendiat, säger Wiberg. Hennes verk handlar om samarbete, beroende
och tillit – och om att vi inte alltid kan kontrollera allt.

I juryns motivering framhålls Essle Zeiss förmåga att skapa konstruktioner av reglar, vajrar,
vikter och motvikter som bildar spänningsfält och aktiverar både kroppar och rum. Genom
block och talja utmanar hon tyngdlagen och omvandlar enkla balansakter till konstnärliga
uttryck som förenar fysikens principer med poetisk precision. Resultatet blir verk som upplevs
både fragila och solida, tillfälliga och beständiga.

Bakom Adele pågår ett videoverk, gjort tillsammans med Alexis Zeiss, där tre personer följer
vindar med hjälp av konstruktioner som gör kroppen lättare.

–  Mina verk öppnar upp kroppen gentemot omvärlden på olika sätt och gör den
lyhörd för andras kroppar eller krafter som påverkar den. säger Adele.

Hennes konstnärskap knyter också an till flera av de frågor som var centrala i Olle Bærtlings
arbete – särskilt hans idé om skulpturen som en aktivering av rymden. Juryn menar att
Bærtlings ord om hur materiella former förenas med den immateriella rymden lika gärna kan
beskriva Adele Essle Zeiss installationer.

– Jag har sett hans verk i offentliga rum och alltid känt ett visst släktskap då, även om jag inte
tänkt så mycket på hans konstnärskap tidigare, säger hon avslutningsvis.

Adèle Essle Zeiss på Bonniers Konsthall efter att ha tagit emot Bærtlingstipendiet av verkställande ledamoten Håkan Nilsson. Hennes konst utforskar balans, rörelse och kroppens förhållande till rum. Foto: Fredrik Redelius